Så läser du tillverkargodkännanden och specifikationer

SAE: viskositeten, inte kvaliteten

5W-30 är en viskositetsklass enligt SAE. Siffran före W står för köldegenskaperna: ju lägre, desto mer lättflytande är oljan vid kallstart och desto snabbare finns oljetryck vid alla smörjställen. Siffran efter beskriver segheten vid arbetstemperatur. Klassen säger ingenting om hur bra en olja rengör, hur länge den håller eller om den passar ett partikelfilter. Två oljor i 5W-30 kan vara avsedda för helt olika motorer.

API: den amerikanska prestandanivån

API-klasserna består av två bokstäver. S står för bensinmotorer, C för dieselmotorer, främst på nyttofordonssidan. Den andra bokstaven löper vidare i alfabetet, och ju nyare klass, desto högre krav: SN blev SP, på nyttofordonssidan gäller klasser som CK-4. Nyare klasser täcker i regel de äldre, vilket är skälet till att API i Europa oftast anges som komplement. Oljor med den aktuella bensinmotorklassen hittar du under API SP.

ACEA: den europeiska standarden

ACEA-sekvenserna är det som europeiska tillverkare hänvisar till. De delas in i tre grupper:

• A/B för bensin- och dieselmotorer utan särskilda krav på avgasefterbehandlingen, till exempel A3/B4 för motorer som kräver en olja med hög skjuvstabilitet.
• C för fordon med katalysator och partikelfilter. De klasserna begränsar aska, fosfor och svavel och skiljer sig dessutom åt i HTHS-viskositet; vanligast är ACEA C3.
• E för dieselmotorer i nyttofordon med sina egna, betydligt längre intervall.

ACEA-klassen är ett minimikrav, ingen ersättning för ett godkännande. Kräver ditt fordon ett godkännande räcker inte rätt ACEA-klass ensam.

Godkänd eller bara uppfyller: den viktiga skillnaden

På dunkar står två formuleringar som ser mycket lika ut. Ett äkta godkännande anger fordonstillverkaren och dess provnummer; produkten är listad hos den tillverkaren och har genomgått dess motortester. Formuleringar som ”uppfyller kraven för” eller ”rekommenderas för” är däremot oljetillverkarens egna utsagor om sin produkt, utan extern prövning. Tekniskt kan en sådan olja passa; i ett garantiärende är det dock godkännandet som räknas, och vid leasingåterlämning och flottrevisioner kontrolleras det.

Godkännandena som räknas i Tyskland

• VW: 502 00 och 505 00 för fasta intervall, 504 00 och 507 00 för Longlife-service, 508 00 och 509 00 för de särskilt tunnflytande oljorna i nyare motorer. Numren är inte utbytbara mot varandra.
• Mercedes-Benz: bladnumren i MB-godkännandena, till exempel 229.51 eller 229.52 för bilar med partikelfilter och de äldre 229.3 och 229.5 för motorer utan.
• BMW: Longlife-04 som den mest spridda föreskriften, därtill Longlife-01 för äldre bilar och Longlife-17 FE+ för nyare.
• Fler tillverkare med egna nummer: Opel och GM med dexos, Ford med WSS-specifikationerna, PSA med B71-numren, Fiat med 9.55535 och den efterföljande koden, Renault med RN-numren, Porsche med A- och C-godkännandena.

Så läser du en dunk i rätt ordning

1. Slå upp i instruktionsboken eller serviceplanen vilket godkännande och vilken viskositet som föreskrivs för din motor. Två motoralternativ i samma modellserie kan ha olika uppgifter.
2. Kontrollera på dunkens baksida att exakt det godkännandet finns med, och då som godkännande och inte som rekommendation.
3. Först därefter jämför du viskositetsklassen, sedan förpackningsstorlek, märke och pris.
4. Är du tveksam, ta fram oljans tekniska datablad. Där står godkännandena fullständigt och med aktuell status för godkännandet.

Genvägen via fordonet

Den som vill slippa slå upp går den omvända vägen: välj märke, modell och motor i oljeguiden, så visar listan bara oljor som är godkända för just det fordonet. Hela sortimentet med alla filter efter godkännande och viskositet finns i kategorin Motorolja. Vad som skiljer de olika oljetyperna åt förklarar artikeln Mineralisk, halvsyntetisk, helsyntetisk.